Bloggtoons

Just nu när jag skriver den här texten vill mina barn ha min uppmärksamhet: ”vilken färg har Pokémon Feraligatr, pappa?”, ”får jag se igen?”, ”vad gör du, pappa?”, ”jag vill skriva ut ett papper till i en annan färg”. Självklart vill jag hjälpa dem, de är det viktigaste i mitt liv. Men någonstans inifrån min hjärna hör jag ”Jag har försökt få klart den här serien sedan februari 2019, gör klart den någon gång!” Och då slog det mig: den här serien handlar om mig, men jag misstänker att jag inte är ensam om det? På jobbet är jag också alltid ivrig att engagera mig, intresserad av det mesta och försöker alltid hjälpa till när jag kan, och jag älskar det, men det har ett pris. För lite tid för egen reflektion, eller för att faktiskt hinna göra klart saker. Det är en fin balans mellan multitasking och multifailing. Så nu har jag bestämt mig: den här veckan jobbar jag hemifrån en dag, för att se till att jag har tid att tänka, eller åtminstone ger mig själv tid att göra klart ett par saker.

Vi hör ofta att man ska vara en lärande organisation, men var sker lärandet? Lärande är när du gör saker som du inte helt behärskar. Det är här, vid gränsen för din kunskap, precis utanför din trygghetszon, som du gör misstag. Om du då erkänner och reflekterar över ditt misstag blir det till lärande, och du kan börja forma en ny förståelse. Samtidigt växer din trygghetszon. Om du å andra sidan drar dig undan från misstaget händer ingenting. I en organisation där man hjälper varandra att lära av de misstag som görs vinner hela organisationen på det. Det är en lärande organisation.

I all typ av utveckling, eller i alla former av komplexa system, kommer du alltid att ha beroenden till andra. Beroendena finns i hela spannet, från de självklara till dem du bara upptäcker när de slår dig i ansiktet. Samma sak gäller för andra som kan vara beroende av dig, så var ödmjuk och hjälpsam när ett beroende har upptäckts och gör ditt bästa för att hjälpa till.

I strippen “så har vi alltid” tog jag upp hur svårt det ibland kan vara att se att man behöver ändra sig, kanske försvarar man sig med gamla rutiner och sedvanor. Men det kan vara lika svårt för den som faktiskt redan inser att en förändring krävs. Det krävs kraft och vilja att förändra sig och sina invanda mönster, det är de gamla vanespökena som kommer och kontrollerar dig och du låter dem göra det. Vilken vana jobbar du med just nu? Själv försöker jag bli bättre på att ge positiv feedback, jag vill att det ska komma automatiskt och som en del av mitt samtal med en person.