Nya vanor

4 september 2019

I strippen “så har vi alltid” tog jag upp hur svårt det ibland kan vara att se att man behöver ändra sig, kanske försvarar man sig med gamla rutiner och sedvanor. Men det kan vara lika svårt för den som faktiskt redan inser att en förändring krävs. Det krävs kraft och vilja att förändra sig och sina invanda mönster, det är de gamla vanespökena som kommer och kontrollerar dig och du låter dem göra det. Vilken vana jobbar du med just nu? Själv försöker jag bli bättre på att ge positiv feedback, jag vill att det ska komma automatiskt och som en del av mitt samtal med en person.

Serie, ruta 1. Två bödlar i svarta huvor vid ett bord med ett stearinljus. Den ena: ”Vi kan väl prova på en?” Den andra: ”Ja ja, vi provar.”

Ruta 2. En fånge ligger fastspänd på en sträckbänk. En bödel: ”Välkommen till tortyrkammaren, innan vi börjar idag vill jag meddela att vi kommer göra lite annorlunda.” Fången: ”Allt är nytt för mig, men ni vet bäst. Antar jag.”

Ruta 3. Bödeln: ”Vi börjar med att ställa några frågor som vi vill ha svar på.” En röst ropar: ”Vafalls!?” Ett vitt sken syns i en liten ruta.

Ruta 4. Textruta: ”Möt Mlalok, en forna tiders tortyrmästare.” Ett spöke: ”Vad är detta? Frågor först!”

Ruta 5. Spöket ropar: ”Neeeej!” Bödeln vid sträckbänken: ”Host.... det känns lite konstigt, men här kommer frågan.”

Ruta 6. Spöket far in i bödeln, vars ögon blir till kryss. Bödeln vrider på sträckbänkens hjul.

Ruta 7. Textruta: ”Tio minuter senare.” Bödlarna bär bort den döda fången. Den ena: ”Vad hände? Ville inte du fråga först?” Den andra, med kryss i ögonen: ”Vet inte, det kändes fel liksom.”