Bloggtoons

Varför beter vi oss som om vi väntade på att innovationens gudar ska träffa oss i huvudet med en idé? Och tills vi känner smärtan från träffen ser vi till att hålla oss sysselsatta och bocka av punkter i en ständigt växande backlog. Innovation dyker inte plötsligt upp. Vi måste utsätta oss för den och söka den, det är en upptäcktsprocess. Det finns två huvudspår för innovation. Det första kallas inkrementell innovation. Det är den sortens innovation man ser på savannen, när gasellen genom naturligt urval utvecklas till att bli snabbare för att undkomma geparden, och geparden i sin tur utvecklas till att springa fortare för att fånga gasellen, och så fortsätter det. Inom biologin kallas det evolution.

Det andra spåret är annorlunda. Ibland händer saker som inte var avsedda eller kända: något som ursprungligen hade ett annat syfte får en ny, oavsiktlig användning som helt förändrar framtiden. Inom evolutionen kallas det exaptation. Ett vanligt exempel är fåglarnas fjädrar, som från början var ett sätt för dinosaurierna att reglera kroppsvärmen men senare utvecklades för att flyga, och blev början på fåglarna. Det finns många fall av exaptation, eller radikal omanvändning, i människans innovationshistoria. Från krutet, som ursprungligen togs fram för att hitta livselixiret, sedan användes till fyrverkerier och sedan igen till att skjuta ut små metallbitar genom en pipa, ett effektivt och revolutionerande sätt att döda människor. Eller ett modernare exempel, dagens viagra, som ursprungligen togs fram mot hjärt- och kärlproblem men senare fick en ny användning på grund av en överraskande bieffekt.

Båda de här spåren av innovation behöver tid och uppmärksamhet för att upptäckas, men för radikal omanvändning behöver vi också ett sätt att se saker ur nya perspektiv, att vara intresserade och öppna för andra människors perspektiv och idéer. Steve Jobs gillade inte idén med iPhone, den passade inte in i hans bild av vad Apple var. Men människorna han omgav sig med fick påverka honom och ge honom nya perspektiv, och till slut blev han övertygad. Så om du är beslutsfattare eller någon med ett annat perspektiv: var öppen och hjälpsam, lyssna med ett öppet hjärta, annars kan du missa en fantastisk ny resa.

”Jag vet ingenting om tur, men ju mer jag tränar, desto mer tur verkar jag ha.” - Ingemar Stenmark, en av alla tiders största specialister i slalom och storslalom.

Länkar:

• Reinvention - Ted Radio Hour
• The evolution of ideas
• Jumpstarting creativity - Ted Radio Hour

Jag behövde rita lite mitt i alla julförberedelser här i Sverige. Så varför inte en julversion av ramverket Cynefin? Hoppas att du gillar den.

I går kom en ny bok ut, ”Cynefin - weaving sense making into the fabric of our world”, och jag är stolt över att kunna säga att mitt, Christopher Bramleys och Rob Englands försök att illustrera Cynefin finns med i boken. Personligen är jag extra stolt över att mina Vige-troll är med i boken. Jag hoppas att jag har lyckats illustrera de olika ”känslorna och beteendena” i de olika domänerna, och i liminal och aporetic, med de här små killarnas uttryck. Vi hoppas att du gillade illustrationen, Dave Snowden.

Mer information om boken..

De flesta i den agila världen är överens om att teamets autonomi* är ett grundläggande begrepp. Men var finns den autonomin när det gäller att ta in nya personer i teamet? Det är traditionellt ett HR-ansvar, och rekryteringsprocessen är ofta både tidskrävande och komplex. För mig är nyckelordet här ”komplex”: något som är komplext behöver fler hjärnor snarare än rena specialister, eller med andra ord är flera perspektiv bättre än ett. Betyder det att teamet ska göra allt då? Nej, det tror jag inte. Det här är en process i samarbete. Kunskapen från en person på HR ger teamet en känsla av trygghet, och de bidrar med viktig kunskap och erfarenhet till processen. Det är kombinationen av perspektiv och kunskaper som ger det försprång som behövs för att navigera i rekryteringen. I bilden ”Recruiting in VUCA in a nutshell”, sammanställd av Nils Hallén, Thomas Eklöf, Mia Kolmodin, Björn Sandberg och Frida Mangen och nyligen presenterad i podden Agile HR podden, finns påståendet ”från specialist som gör all rekrytering till facilitator av processen.” Jag tycker att det ger en bra bild av hur jag ser på det här: HR och Scrum Master/agil coach kan tillsammans, med sina kunskaper, facilitera rekryteringen tillsammans med teamet.

 

* LeSS om autonoma team: ”Teamet …. är ’självorganiserande’ (självstyrande), med en mycket hög grad av autonomi och ansvar.” - https://less.works/less/scrum/roles.html

* SAFe om autonoma team: ”Ge autonomi med syfte, uppdrag och minsta möjliga begränsningar - Pink hävdar att kunskapsarbetare har ett behov av autonomi, förmågan att styra sig själva och sina egna liv. Att ge autonomi, och samtidigt rikta den mot företagets större mål, är ett viktigt ledaransvar [1]” - https://www.scaledagileframework.com/unlock-the-intrinsic-motivation-of-knowledge-workers/